Månadsarkiv: mars 2014

Världens bästa barnprogram

Det klagas ofta på att föräldrar använder TV:n som barnvakt, vilket det säkert ligger något i. Men det behöver inte automatiskt vara något negativt, utan kan tvärtom vara något bra. Det hela beror ju på vad barnen tittar på, inte nödvändigtvis att de tittar. Och nu är vi ju så lyckligt lottade att det bästa barnprogrammet någonsin är svenskt – Fem myror är fler än fyra elefanter. Trots att det har 40 år på nacken så fortsätter det att fascinera barn varje gång det sänds i repris – och det är ofta!

Fem myror är fler än fyra elefanter är inte något som barn tycker är bland det roligaste som finns att titta på. Det har fler fördelar än så: det lär barn alfabetet, siffror och mycket annat också. Barnprogram som försöker lära ut någonting är det svårt att lyckas med, men Fem myror är fler än fyra elefanter klarar det galant. Det är så enkelt så att barnen faktiskt inte riktigt förstår att de lär sig viktiga saker när de ser på det.

Så man behöver inte skämmas för att man sätter barnen framför TV:n då och då, om man väljer rätt program eller film. Fem myror är fler än fyra elefanter är inte det enda exemplet, utan det finns flera andra, men det kanske bästa och mest framgångsrika. Även som vuxen kan man få ut en hel del av det, genom att det är så mycket 1970-tal. Även om man aldrig upplevt årtiondet själv, så blir man nostalgisk när man ser på Fem myror.

Världens äldsta leksak?

Lekt har nog barn gjort sedan tidernas begynnelse. Det är ju något som inte bara människor gör, men även många olika djur. En skillnad gentemot andra djur är då att människobarn i stor utsträckning använder sig av olika redskap när de leker – leksaker, helt enkelt. Världens första leksak var då säkert en pinne eller sten eller liknande, vilket inte riktigt räknas. Vad som var den första leksaken som skapades med tanke på lek är svårare att veta men det finns några kandidater, varav en är den mest klassiska leksaken av alla: dockan.

Dockor av olika slag fanns i alla de tidiga civilisationerna, och tillverkades i en mängd olika material, precis som idag. Det finns heller ingenting som pekar på att det ansågs vara en leksak avsedd för flickor, utan det mesta pekar på att de också lektes med av pojkar. I princip är det fortfarande så, men ordet ”docka” har fått en väldigt könsbestämd klang, och de dockor som det är vanligt att pojkar leker med (Star Wars-figurer, tennsoldater och så vidare) kallas därför inte dockor. Även om det, faktiskt, är det de är.

Det är också fascinerande att fastän det idag finns mycket avancerade dockor, försedda med elektronik som gör dem mer ”levande”, så är de enklaste typerna av dockor fortfarande populära, dockor som är lika enkla som de som barn lekte med för fem tusen år sedan. Det är en smått svindlande tanke, och kanske är det så att vi har mer gemensamt med de människor som levde då än vi kanske tror.

Hur mycket ska barnet få bestämma?

En av de absolut svåraste frågorna när det gäller att inreda ett barnrum är hur mycket barnet själv ska få bestämma. Det är definitivt en fråga som det inte finns några enkla svar på, men en sak är klar: barnets vilja måste i alla fall respekteras. Om barnet vill inreda på ett helt galet sätt, förklara varför det inte är en bra idé. Kan du inte det så är frågan om det verkligen är en dålig idé, eller om du bara vill påtvinga barnet din egen smak.

Generellt sett så är det så att ju äldre barnet är, desto mer kan och bör det få bestämma över sin inredning, även om tonåringar kan dock ha lite väl vilda idéer. Men även när barnet är mycket ungt bör det få medverka i processen från start. Även om barnet inte för bestämma allt, så kommer det i alla fall att känna att det får vara med och påverka sitt rum, vilket är viktigt. Ett barns rum bör respekteras, så att det känner att det har en plats som är dess ”egen”.

Ett trick som fungerar på yngre barn är att ”lura” dem, genom att i stället fråga dem öppna frågor som ”vilken färg vill du ha?” fråga ”vill du ha vitt eller blått?”. Detta är för övrigt en teknik som även fungerar på en del vuxna… på så sätt ger man dem en viss valfrihet, men med begränsningar, och ökar på så sätt deras känsla av delaktighet.

Träjärnvägen – en perfekt leksak

Vissa saker kommer nog att finnas för evigt, och klassiska träleksaker är nog en av dem. Brios olika träleksaker är både vackra och hållbara samtidigt som de har ytterligare en viktig fördel – barn tycker faktiskt om att leka med dem. Flaggskeppet i Brios sortiment av träleksaker är nog deras träjärnväg, som funnits sedan 1956. Trots att den är så gammal, och verkar så enkel, så är den fortfarande en storsäljare. Batteridrivna modelljärnvägar har givetvis sin plats de med, men för en något äldre målgrupp.

Träjärnvägar är också en mycket aktiverande leksak, i motsats till en passiviserande. Den uppmuntrar barns kreativitet, genom att järnvägen kan byggas på många olika sätt. Det kan ju faktiskt vara så att barn har lika mycket nöje av att försöka bygga sin järnväg som att köra trätågen på dem! Kom ihåg, så länge ett barn har roligt med sina leksaker (utan att skada sig själv eller andra), så finns det inga ”fel sätt att leka med dem på. Vissa föräldrar gör ibland misstaget att försöka rätta sina barn när de leker med något, typ ”nej, så här gör man”. Det är inte bara tråkigt, utan hämmar även barnens kreativa utveckling.

Sedan har ju träjärnvägen en fördel till: den är till sin natur ekologisk, så att säga. Till skillnad från en plastleksak kommer den ju inte att lämna efter sig skadliga material, som naturen inte kan bryta ner, när de slutligen går sönder och slängs – vilket vanligtvis tar betydligt längre tid än för plastleksaker.